Inga Fler Barn I Framtiden
Given till Elisabeth (Elisheva) Elijah
23 december, 2009
Regeringen stiftade nya lagar så snabbt, och de brydde sig inte vad folket ville ha (typ vad som händer nu, men mycket, mycket värre). Det fanns ingen som protesterade eftersom det var emot lagen att protestera överallt.
Jag (Elisabeth) tittade på Amerika, men jag visste att den här nya lagen som snabbt stiftades var över hela världen. Kvinnor fick bara ha ett barn för att regeringen sa att det fanns för många människor nu, men de ville egentligen inte ha några fler barn födda. De ville ha noll befolkningstillväxt eller negativ befolkningstillväxt. Kvinnorna behandlades så hemskt när de var gravida. Det fanns faktiskt födelsestall - inte trevliga rena sjukhus - utan födelsestall. Alla kvinnor, när de var redo att föda, sattes alla ihop i ett rum. Det var hemskt. Jag såg ingen säng, och jag såg kvinnorna när de var redo att föda: de satt bara på huk och födde. Det fanns sådan smärta och ångest i det där rummet. Kvinnorna var i ett stort rum som såg ut som stall. Varje kvinna hade ett litet rum med 2 väggar, och det var öppet på framsidan som ett stall.
Regeringarna uppmuntrade inte kvinnor att bli gravida. I själva verket var kvinnorna tvungna att få tillåtelse från regeringen för att bli gravida. Jag vet inte hur långt i framtiden den här drömmen var, men det var verkligen illa. Om någon kvinna blev gravid utan regeringens tillåtelse, så arresterades de omedelbart så fort graviditeten upptäcktes, och graviditeten avslutades.
Jag såg en kvinna och hennes make, och hon var mycket gravid, och hon hade försökt att gömma sin graviditet, och hon blev påkommen, och det verkade vara i någonting som liknade en flygplats. Hon gömde sin graviditet mycket väl med sin klädsel, men regeringen gjorde röntgenmaskiner på alla och såg att hon var gravid, och de arresterade henne. Hennes make togs in i ett rum, och det fanns en doktor där, och han satte en lång nål i makens rygg, och doktorn sa att han gjorde en lumbalpunktion, och det var en del av konsekvenserna för att ha försökt att gömma hans gravida fru.
Då såg jag en lägenhet, och jag kommer ihåg att alla var så fulla av rädsla. De var alla rädda för regeringen. Folket hade inget privatliv. Regeringen sa till folket: “Vi vet allt som ni gör, allt som ni säger, allt ni tittar, allt ni läser. Vi vet alla ni talar med och överallt ni går.”
Det fanns bara så mycket rädsla, och husdjur kriminaliserades för att regeringarna sa att det hade att göra med miljöproblem, typ den här smörjan om global uppvärmning. Istället för riktiga levande husdjur såg det ut som att folk hade robothusdjur. Det såg ut som en korsning mellan en hund och en katt, och regeringen sa till folket att de inte behövde levande husdjur eftersom de hade avföring och det bidrog till planetens fara. För de unga människorna i lägenheten såg det ut som om det här var en normal sak, och de visste inte ens eller kom ihåg vad en riktig hund eller en katt var. Bara de äldre människorna kunde komma ihåg vad ett riktigt husdjur var.
Jag kommer bara ihåg så tydligt att det fanns så mycket rädsla. Knappast någon försökte bryta lagarna eftersom de visste att de skulle ertappas. Regeringen hade teknologin och utrustningen för att bevaka alla hela tiden.
Drömmens slut.
Det där är framtiden. Jag vet inte när i framtiden, men det är en framtid jag inte vill se. Då vi går in i 2010, så är det här min dröm, och det kommer inte vara snyggt, och det kommer inte finnas någonstans att gömma sig.
Jag (Elisabeth) tittade på Amerika, men jag visste att den här nya lagen som snabbt stiftades var över hela världen. Kvinnor fick bara ha ett barn för att regeringen sa att det fanns för många människor nu, men de ville egentligen inte ha några fler barn födda. De ville ha noll befolkningstillväxt eller negativ befolkningstillväxt. Kvinnorna behandlades så hemskt när de var gravida. Det fanns faktiskt födelsestall - inte trevliga rena sjukhus - utan födelsestall. Alla kvinnor, när de var redo att föda, sattes alla ihop i ett rum. Det var hemskt. Jag såg ingen säng, och jag såg kvinnorna när de var redo att föda: de satt bara på huk och födde. Det fanns sådan smärta och ångest i det där rummet. Kvinnorna var i ett stort rum som såg ut som stall. Varje kvinna hade ett litet rum med 2 väggar, och det var öppet på framsidan som ett stall.
Regeringarna uppmuntrade inte kvinnor att bli gravida. I själva verket var kvinnorna tvungna att få tillåtelse från regeringen för att bli gravida. Jag vet inte hur långt i framtiden den här drömmen var, men det var verkligen illa. Om någon kvinna blev gravid utan regeringens tillåtelse, så arresterades de omedelbart så fort graviditeten upptäcktes, och graviditeten avslutades.
Jag såg en kvinna och hennes make, och hon var mycket gravid, och hon hade försökt att gömma sin graviditet, och hon blev påkommen, och det verkade vara i någonting som liknade en flygplats. Hon gömde sin graviditet mycket väl med sin klädsel, men regeringen gjorde röntgenmaskiner på alla och såg att hon var gravid, och de arresterade henne. Hennes make togs in i ett rum, och det fanns en doktor där, och han satte en lång nål i makens rygg, och doktorn sa att han gjorde en lumbalpunktion, och det var en del av konsekvenserna för att ha försökt att gömma hans gravida fru.
Då såg jag en lägenhet, och jag kommer ihåg att alla var så fulla av rädsla. De var alla rädda för regeringen. Folket hade inget privatliv. Regeringen sa till folket: “Vi vet allt som ni gör, allt som ni säger, allt ni tittar, allt ni läser. Vi vet alla ni talar med och överallt ni går.”
Det fanns bara så mycket rädsla, och husdjur kriminaliserades för att regeringarna sa att det hade att göra med miljöproblem, typ den här smörjan om global uppvärmning. Istället för riktiga levande husdjur såg det ut som att folk hade robothusdjur. Det såg ut som en korsning mellan en hund och en katt, och regeringen sa till folket att de inte behövde levande husdjur eftersom de hade avföring och det bidrog till planetens fara. För de unga människorna i lägenheten såg det ut som om det här var en normal sak, och de visste inte ens eller kom ihåg vad en riktig hund eller en katt var. Bara de äldre människorna kunde komma ihåg vad ett riktigt husdjur var.
Jag kommer bara ihåg så tydligt att det fanns så mycket rädsla. Knappast någon försökte bryta lagarna eftersom de visste att de skulle ertappas. Regeringen hade teknologin och utrustningen för att bevaka alla hela tiden.
Drömmens slut.
Det där är framtiden. Jag vet inte när i framtiden, men det är en framtid jag inte vill se. Då vi går in i 2010, så är det här min dröm, och det kommer inte vara snyggt, och det kommer inte finnas någonstans att gömma sig.