Befolkningskontroll
Given till Elisabeth (Elisheva) Elijah
26 september, 2011
När min älskade vän YAHLittleOne sa till mig att det här går ihop med en film, och vad de ursprungligen hade gjort. Det fanns en stad, och det var en enorm stad. Jag märkte aldrig riktigt de olika människorna runt omkring mig tills jag gick till postkontoret. Postkontoret hade två trappor, en vänster och en höger. På den högra var de mycket branta trappsteg. De var speciellt designade för att pröva folk för att se hur viga de är. Jag visste inte att det hade något att göra med ens ungdom. Det hade främst att göra med ens hälsa och ens vighet. De var även designade på ett sådant sätt - det var riktigt konstigt eftersom jag märkte kvinnorna, och jag hade till och med en i drömmen, riktigt korta minikjolar, där när kvinnorna gick uppför trapporna, självklart, så kunde folk se vad som fanns under deras kjolar. Jag såg dessa två trappor, och jag behövde gå in i postkontoret, och jag sa: “jag går inte på de där högra trapporna”, inte bara av anledningen att jag visste att det var för voyeurism, åtrå, utan jag tittade också på dem och jag visste att det inte finns någon chans att jag sätter min kropp igenom det där. De var riktigt konstigt formade trappor, ok, inte något som jag har sett, men så branta och trapporna var så långt emellan.
Så jag valde de på vänster, och när jag började gå uppför trapporna på vänster, jösses, de var till och med svåra, men åtminstone visste jag att jag kunde göra det på ett sådant sätt att de var närmare ihop så att kvinnan inte sprider ut sina ben så långt för att gå uppför trapporna. Så jag går in i postkontoret och är andfådd, och jag går upp till den kvinnliga kassörskan, och jag sa: “Vad är det med dessa trappor? Jag klarade mig nästan inte in. Hur kan någon förväntas använda dessa trappor på det här viset? Vad gör ni med äldre människor?” Och hon började skratta hysteriskt. Hon hade mörkt hår. Hon var kanske typ 25, något sånt, inte äldre än 30. Jag tror inte att hon var 30. Och hon bara skrattade hysteriskt åt mig som om hon hade blivit galen! Och jag sa: “Nå, vad är det som är så roligt med det?” Och hon sa: “Det finns inga gamla människor! Har du inte sett? Ingen här är till pensionsålder” och pensionsåldern är tidig. Och jag insåg att den här befolkningen som jag var omringad med i staden, de var alla unga! Varje kvinna hade på sig minikjolar, och de var alla unga, och då sa hon: “Och nu vet vi att du inte kan klara dig heller.” Med andra ord: att jag var äldre och jag skulle försvinna också.
När jag vaknade - det där var drömmens slut, förutom att jag tänkte hur sorgligt det var att ingen någonsin skulle känna en mormor eller morfar. Det fanns en gränsålder där folk bara försvann. Det kommer inte finnas gamla människor! Det kommer inte finnas någon som inte kan klara de där trapporna, och trapporna för mig betyder att det hela hänger ihop med åtrå också.
Så det här är ett nytt sätt de kommer att göra befolkningskontroll, och jag vaknade och jag ringde YAHSLittleOne, och jag sa till henne medan jag är så sömnig, och jag sa att det här är vad min dröm var, och jag var chockad, och hon sa: “Det här låter som en film jag precis såg om Ellis Island, och det är en verklig berättelse, när invandrarna fördes över och de prövades. En av deras prövningar var att se om de kunde gå upp och ner för trappor, för att se hur friska de är, för att se deras ålder”. Jag sa: ”Vad händer med invandrarna som inte klarade sig?” Och hon sa att hon inte visste. Jag sa: “Nej, jag hörde aldrig ens om något sådant”.
Ja, det är ett nytt sätt regeringar kommer att vara... behöver inte oroa sig om sjukvårdsräkningen, de kommer att i stort sett avskaffa alla som inte är viga, inte passar, och de var alla samma storlek i den här enorma staden som omringade, jag vet inte om det var typ New York eller vad det var. Ja, det fanns så många människor fastän när jag gick igenom folkmassor, så det är en enorm stad som jag var i, och de var alla samma storlek - jag vill inte säga att de var alla samma storlek. Kvinnorna såg bara likadana ut, och de alla hade på sig mycket korta skjortor. Även fast i drömmen jag hade på mig en mycket kort skjorta, så tänkte jag inte göra den där andra sidan av trapporna, och jag visste verkligen att jag inte kunde göra den andra sidan av trapporna längre. Jag kunde ha gjort det, men jag skulle ha drivit igenom det, och jag tänkte inte göra det.
Så det där var min dröm. Det där är inte en glad framtid. Är det där hur S.V. (Stora Vedermödan) kommer att vara? Jag vet inte. Jag vet inte vad den här drömmen var, men det är inte något att se fram emot i framtiden. Jag visste att när kvinnan sa att de äldre människorna, alla som inte kunde klara de där trapporna, de dödades, ok? Och jag visste att allt det här började med Terry Shindler Schiavo. Jag kallar henne för Terry Shindler. De alla införde det när de dödade henne. Regeringen började lagligt och törstade till döds en kvinna som inte var hjärndöd, och nu i Amerika är det inrättat där alla, en familjemedlem, kan säga: “jag vill inte längre ha den här personen i mitt liv”, och den där personen hamnar i sjukhuset, och det är kört för dem.
Så det där är typen av lagar vi redan har i Amerika, så det kommer inte dröja länge innan det här är över hela världen och de avser att kontrollera vilka som lever och vilka som dör. Bara det vackra folket, bara de unga, och jag vet inte vad gränsdatumet kommer att vara, men det kommer att vara när man inte längre kan passera regeringens prövningar. Det är vad postkontoret handlade om. Det är en statlig anläggning. Det är allt! Må YAHUSHUA förbarma SIG över alla våras själar eftersom alla åldrar, och till och med dessa som kommer att godkänna dessa fruktansvärda lagar, de också en dag kommer inte kunna klara de där trapporna, kommer inte kunna klara de där prövningarna, men de också vet att de är förbrukningsbara. Klart slut!
Så jag valde de på vänster, och när jag började gå uppför trapporna på vänster, jösses, de var till och med svåra, men åtminstone visste jag att jag kunde göra det på ett sådant sätt att de var närmare ihop så att kvinnan inte sprider ut sina ben så långt för att gå uppför trapporna. Så jag går in i postkontoret och är andfådd, och jag går upp till den kvinnliga kassörskan, och jag sa: “Vad är det med dessa trappor? Jag klarade mig nästan inte in. Hur kan någon förväntas använda dessa trappor på det här viset? Vad gör ni med äldre människor?” Och hon började skratta hysteriskt. Hon hade mörkt hår. Hon var kanske typ 25, något sånt, inte äldre än 30. Jag tror inte att hon var 30. Och hon bara skrattade hysteriskt åt mig som om hon hade blivit galen! Och jag sa: “Nå, vad är det som är så roligt med det?” Och hon sa: “Det finns inga gamla människor! Har du inte sett? Ingen här är till pensionsålder” och pensionsåldern är tidig. Och jag insåg att den här befolkningen som jag var omringad med i staden, de var alla unga! Varje kvinna hade på sig minikjolar, och de var alla unga, och då sa hon: “Och nu vet vi att du inte kan klara dig heller.” Med andra ord: att jag var äldre och jag skulle försvinna också.
När jag vaknade - det där var drömmens slut, förutom att jag tänkte hur sorgligt det var att ingen någonsin skulle känna en mormor eller morfar. Det fanns en gränsålder där folk bara försvann. Det kommer inte finnas gamla människor! Det kommer inte finnas någon som inte kan klara de där trapporna, och trapporna för mig betyder att det hela hänger ihop med åtrå också.
Så det här är ett nytt sätt de kommer att göra befolkningskontroll, och jag vaknade och jag ringde YAHSLittleOne, och jag sa till henne medan jag är så sömnig, och jag sa att det här är vad min dröm var, och jag var chockad, och hon sa: “Det här låter som en film jag precis såg om Ellis Island, och det är en verklig berättelse, när invandrarna fördes över och de prövades. En av deras prövningar var att se om de kunde gå upp och ner för trappor, för att se hur friska de är, för att se deras ålder”. Jag sa: ”Vad händer med invandrarna som inte klarade sig?” Och hon sa att hon inte visste. Jag sa: “Nej, jag hörde aldrig ens om något sådant”.
Ja, det är ett nytt sätt regeringar kommer att vara... behöver inte oroa sig om sjukvårdsräkningen, de kommer att i stort sett avskaffa alla som inte är viga, inte passar, och de var alla samma storlek i den här enorma staden som omringade, jag vet inte om det var typ New York eller vad det var. Ja, det fanns så många människor fastän när jag gick igenom folkmassor, så det är en enorm stad som jag var i, och de var alla samma storlek - jag vill inte säga att de var alla samma storlek. Kvinnorna såg bara likadana ut, och de alla hade på sig mycket korta skjortor. Även fast i drömmen jag hade på mig en mycket kort skjorta, så tänkte jag inte göra den där andra sidan av trapporna, och jag visste verkligen att jag inte kunde göra den andra sidan av trapporna längre. Jag kunde ha gjort det, men jag skulle ha drivit igenom det, och jag tänkte inte göra det.
Så det där var min dröm. Det där är inte en glad framtid. Är det där hur S.V. (Stora Vedermödan) kommer att vara? Jag vet inte. Jag vet inte vad den här drömmen var, men det är inte något att se fram emot i framtiden. Jag visste att när kvinnan sa att de äldre människorna, alla som inte kunde klara de där trapporna, de dödades, ok? Och jag visste att allt det här började med Terry Shindler Schiavo. Jag kallar henne för Terry Shindler. De alla införde det när de dödade henne. Regeringen började lagligt och törstade till döds en kvinna som inte var hjärndöd, och nu i Amerika är det inrättat där alla, en familjemedlem, kan säga: “jag vill inte längre ha den här personen i mitt liv”, och den där personen hamnar i sjukhuset, och det är kört för dem.
Så det där är typen av lagar vi redan har i Amerika, så det kommer inte dröja länge innan det här är över hela världen och de avser att kontrollera vilka som lever och vilka som dör. Bara det vackra folket, bara de unga, och jag vet inte vad gränsdatumet kommer att vara, men det kommer att vara när man inte längre kan passera regeringens prövningar. Det är vad postkontoret handlade om. Det är en statlig anläggning. Det är allt! Må YAHUSHUA förbarma SIG över alla våras själar eftersom alla åldrar, och till och med dessa som kommer att godkänna dessa fruktansvärda lagar, de också en dag kommer inte kunna klara de där trapporna, kommer inte kunna klara de där prövningarna, men de också vet att de är förbrukningsbara. Klart slut!