Elishevas Favoritberättelser
~ Myran och Kontaktlinsen
~ Tekannans Berättelse
Myran och Kontaktlinsen
En sann berättelse av Josh och Karen Zarandona.
Det här är Pastor Elishevas Favoritberättelse
Brenda var en ung kvinna som blev inbjuden till att klättra i berg. Trots att hon var livrädd gick hon med sin grupp till en enorm granitklippa. Trots sin rädsla tog hon på sig utrustningen, tog tag i repet och startade uppför klippan. Jo, hon kom till en avsats där hon kunde ta en paus. Medan hon hängde fast där gick säkerhetslinan av mot Brendas öga och slog ut hennes kontaktlins. Här är hon på en klippavsats, med hundratals fot under henne och hundratals fot ovanför henne. Självklart tittade hon och tittade och tittade, i hopp om att den hade landat på avsatsen, men den fanns bara inte där. Så här var hon, långt hemifrån, hennes syn nu suddig. Hon var desperat och började bli upprörd, så hon bad till HERREN att HAN skulle hjälpa henne att hitta den. När hon kom till toppen undersökte en vän hennes öga och hennes kläder för linsen, men det fanns ingen kontaktlins att hitta. Hon satte sig ned, förtvivlad, tillsammans med resten av sällskapet och väntade på att resten av dem skulle ta sig upp för klippan. Hon tittade ut över bergskedja efter bergskedja och tänkte på den där Bibelversen som säger:
"HERRENS ögon sveper över hela jorden." Hon tänkte, "HERRE, DU kan se alla dessa berg. DU känner till varje sten och löv, och DU vet exakt var min kontaktlins är. Snälla hjälp mig."
Till slut gick de nerför leden till botten. Längst ner fanns ett nytt parti klättrare som precis startade uppför klippan. En av dem ropade, "Hej, ni! Någon som tappar en kontaktlins?"
Ja, det skulle vara uppseendeväckande nog, men vet du varför klättraren såg det? En myra rörde sig sakta över klippan och bar den! Brenda sa till mig att hennes pappa är en tecknare. När hon berättade för honom den otroliga berättelsen om myran, bönen och kontaktlinsen, så ritade han en bild av en myra som släpar den där kontaktlinsen med orden: "HERRE, jag vet inte varför DU vill att jag ska bära den här saken. Jag kan inte äta den, och den är fruktansvärt tung. Men om det här är vad DU vill att jag ska göra, så bär jag det åt DIG.”
Med risk för att bli anklagad för att vara fatalistisk, tror jag att det förmodligen skulle göra några av oss gott att då och då säga: "GUD, jag vet inte varför DU vill att jag ska bära den här bördan. Jag kan inte se något gott i den och den är fruktansvärt tung, men om DU vill att jag ska bära den, så gör jag det." "GUD kallar inte de kvalificerade, HAN kvalificerar de kallade."
Tekannans Berättelse
"GE INTE UPP OCH SLUTA INTE!"
En eftermiddag kom ett äldre par in i en härlig tebutik. En upptagen servitör uppmanade dem med en handviftning att sitta vid ett bord i det bortre hörnet. På bordet stod en vacker tekanna. Läckra scones, smörgåsar och kakor omgav tekannan. Mannen började vända sig om för att gå tillbaka till disken för att förklara att de inte hade tillräckligt med pengar för en sådan festmåltid när tekannan började tala.
"Sätt dig ner och var inte rädd. Min HERRE önskar att du ska vara HANS gäst. Ta och ät det som passar dig medan jag berättar en historia för dig." Överraskade men nyfikna satte sig paret för att lyssna på tekannans berättelse. Du ser, det fanns en tid när jag bara var en gammal, hård, grå lerklump. Jag var väldigt ledsen eftersom jag kände mig så värdelös. En dag kom en Keramikermästare och hämtade mig. HAN började klappa, vrida, vända och omforma mig. Det gjorde verkligen ont så jag bad HONOM att snälla sluta. Men HAN tittade helt enkelt på mig med ett vänligt leende och sa: "Inte än."
När tekannan talade, så hällde den upp te för paret i fina koppar som aldrig blev tomma eller kalla. Tekannan verkade glöda och lysa upp det mörka hörnet som en lampa medan den fortsatte sin berättelse.
Därefter satte han mig på det här hjulet och han började snurra mig runt och runt. Jag blev så yr att jag inte ens kunde se vart jag var på väg och jag började må illa. Jag bad HONOM, "Snälla låt mig gå av!" Och HAN svarade: "Inte än."
Det värsta återstod fortfarande, men min HERRE satte mig sedan in i ugnen. Det var så otroligt hett att jag grät och grät för att bli utsläppt. Men allt HAN sa var: "Inte än."
Till slut öppnades ugnsluckan. HAN tog ut mig och ställde mig på ett bord. Jag tänkte, wow! Tack och lov att det är över! Men så började HAN måla mig med den här förfärligt luktande saken. Jag kunde knappt andas när han satte mig tillbaka in mig i ugnen för andra gången. Det var till och med hetare än innan! Jag trodde att jag säkert skulle dö. Precis när jag var redo att ge upp lyfte HAN mig försiktigt från ugnen.
Efter en lång vila kom min HERRE förbi och hämtade mig. Jag kunde tydligt se min spegelbild i HANS ögon och såg att jag hade förvandlats. Nu var jag vacker. Han sa till mig att det var min belöning för att jag var så tålmodig och stark. Jag frågade HONOM hur jag kunde betala tillbaka till HONOM och HANS ansikte lyste upp.
YAHUSHUA ha MASHIACH (JESUS KRISTUS) min HERRE och Mästare förklarade sedan mitt syfte för mig: " Häll ut din berättelse till alla du möter. Bli inte avskräckt om de inte hör eller förstår dig. Håll ditt lock öppet en bit så JAG kan fylla dig med MIN ANDE var du än kan vara. JAG kommer att vägleda dig resten av dina dagar."
Tekannan verkade sedan glöda ännu starkare när den slutade dela: "Det är en sådan ära att tjäna min HERRE att jag har varit fylld av glädje sedan dess!"
Paret fick tårar i ögonen när tekannan blev färdig med sin saga. De lovade att också dela hans historia med andra och komma ofta på besök. Detta gladde tekannan ännu mer. Han visste att hans HERRE skulle bli behagad. Tekannan tjänade sitt syfte.
2 Korintierbrevet 1:3-4
(GUD) tröstar oss i all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av GUD.
Efesierbrevet 2:10
HANS verk är vi, skapade i YAHUSHUA till goda gärningar som GUD har förberett för att vi ska vandra i dem.
Personlig anmärkning från Pastor Sherrie.
Men det fanns en tid i mitt liv när ingen ville ha mig, ingen gillade mig, ingen uppmärksammade mig. De bara sparkade runt mig och gick på mig. Men nu är jag speciell, men jag var inte alltid så här! Nu använder han min smärta för att betjäna andra, så att de vet att de inte är ensamma i sina lidanden, YAHUSHUA ha MASHIACH tar SIG tid att forma oss och göra oss mer till HANS avbild så att vi kan förhärliga HONOM och Fader YAHUVEH!
Romarbrevet 8 säger att vi är förutbestämda att formas till YAHUSHUAS avbild. Wow! Det var YAHUVEHs plan från allra första början till och med innan vi dök upp på planeten jorden. HAN säger, "JAG vill att du ska vara precis som MIN Son, YAHUSHUA."
Det kommer självklart att kräva ett arbete i våra liv, för när vi väl överlämnar våra liv till YAHUSHUA har vi vanligtvis en hel del problem, gjort massor av misstag som tar YAHUVEH tid att ta oss ut ur dem och vi behöver ett ganska härligt arbete gjort i oss.
YAHUVEH vill göra något genom dig, så du måste låta HONOM göra något med dig. Varje gång vi kommer upp lite högre måste en liten bit av vårt kött gå ner lägre. HAN är Keramikern och vi är leran. Låt HONOM forma oss till SIN avbild. Det gör väldigt ont, men i slutändan kommer vi se att det var för ett syfte, och det är värt det!
Vi är alla i den här brinnande ugnen tillsammans och Bibeln säger i 1 Petrus, 1:7, "Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när YAHUSHUA uppenbarar SIG.” Det står i Psaltaren 34:20 "Mycket får den rättfärdige lida, men HERREN räddar honom ur allt.”
Läs Profetia #7 ( Inga Fler Smulor ) och häng fast vid fållen av YAHUSHUAS kläder med mig! OK?
Finns det verkligen något annat val?
HAN kommer att befria oss i YAHUSHUAs timing!
Inte vår!